Biståndsäventyret

Vissa samhällsfrågor är svåra att prata om. De är för allvarliga. Då kan det ibland vara lättare att, precis som små barn, leka en lek om frågorna. Att testa på utan att det är på riktigt. I det här äventyret skapar vi en lek som handlar om att transportera pengar till behövande, med mål att skapa insikter som sedan kan kopplas till biståndsfrågorna i världen.

Om äventyr: Äventyr är en slags lek med ett pedagogiskt syfte. Vi scoutledare skapar en lekvärld där alla får vara med. Precis som för små barn så är leken en ram för att få testa nya roller och erfarenheter.

Ur äventyret: Visumförrättaren tittade avmätt på patrullen över sitt skrivbord och rättade till slipsen. Fotogenlyktan som lyste upp papprena och stämplarna förtog något av atmosfären av byråkrati, men rösten var kall:

– Jaha, så ni vill alltså komma in i landet för ett biståndsprojekt, säger ni? Hm, vi ska se … Ni är medvetna om att man i normala fall behöver ansöka minst tre månader i förväg om visum? Inte? Nåja, för den goda sakens skull kanske jag kan göra ett undantag i ert fall, men ni måste förstå att det är behäftat med höga kostnader.

Patrullen protesterade högljutt. Det här var ju pengar som hade samlats ihop för att komma Afortamiens folk till godo i denna svåra tid. Inte kunde de lägga en så stor del av biståndet på byråkratiskt tjafs?

Rösten på andra sidan skrivbordet blev om möjligt ännu mer avmätt.

– Byråkratiskt tjafs, säger ni? Med en sådan attityd är jag rädd att ni inte ens är välkomna i landet.

Lisa väste i örat på Amir som var patrulledare:

– Betala den där typen vad han vill ha, annars blir vi stående här hela kvällen! Tiden går!

Story: Det har skett en katastrof i det avlägsna landet Afortamien. En översvämning eller en svår torka (beroende på vädret ute) har gjort att landet är i stort behov av hjälp. Pengar har samlats in för att man ska kunna hjälpa de behövande i Afortamien. Nu återstår bara ett problem: på grund av översvämningen har en del vägar sköljts bort. Och instabiliteten i landet gör att någon behöver leverera pengarna i person. Vill scouterna anta utmaningen?

Varje patrull får en hög med pengar (har ni mycket tid, till exempel på en övernattning, så kan ni låta scouterna samla in pengar genom diverse aktiviteter, precis som i verkligheten) som de skall leverera till landet. Uppgiften är helt enkelt att få med sig så mycket pengar som möjlighet genom landet och till katastrofområdet. Så snabbt som möjligt. (För spårare och upptäckare behövs ingen tidspress, medan det är mer spännande att sätta en tidspress på äventyrare och utmanare).

För att ta sig till landet måste scouterna passera landsgränsen och utföra uppgifter på vägen. Personerna vill gärna ha hjälp med saker för att berätta om vägen till katastrofområdet.

Under resans gång finns möjligheter att köpa saker, till exempel godis. Scouterna kan då bli frestade att använda biståndspengarna för att köpa saker till sig själva, och har i så fall blivit korrumperade.

Målet är att få över så mycket pengar från start till mål, dvs. landet Afortamien. De scouter som får över mest pengar har lyckats bäst. De kan gärna belönas, kanske med godis ifall de avstått från att köpa det för biståndspengarna. Ärlighet och god vilja lönar sig, är sensmoralen.

När det gäller äventyrare/utmanare går det ju att sätta upp ett mål som de faktiskt kan missa om de inte jobbar hårt/har tur, för att ge en större utmaning. Detta bör ju dock framgå innan äventyret, att de inte automatiskt lyckas.

Det går också att ha olika slut beroende på hur mycket pengar som scouterna lyckas samla ihop. Olika mycket pengar skapar olika konsekvenser.