Fotospårning

Första bilden, tagen från utgångspunkten för spåret, leder till en ny plats (typiskt i den första bildens mittpunkt) varifrån nästa bild är tagen, som leder till nästa punkt på spåret, och så vidare.
Spårläggaren klipper in alla bilderna tagna utefter spåret i t.ex. ett vanligt Word- dokument, vilket skrivs ut för att kunna delas ut i ett eller flera ex till varje patrull vid start.

Svårighetsgraden kan varieras t.ex. genom att använda maximal zoom/teleoptik och/eller lägga ut bilderna ordnade eller oordnade i Word-dokumentet.

Alternativ fotospårning — Hitta fotograferade punkter på kartan och fota själva med t ex mobilen.

Alternativ till spår i form av en slinga kan vara att man får i uppgift att hitta till alla orienteringspunkter som bilderna tipsar om inom ett känt område. Det kan vara höjder, utmärkta stenbumlingar och så vidare. Bra sätt att få förståelse för hur utmärkningen på kartan ser ut i verkligheten.
Kontrollpunkterna efter en slinga kan vara helt anonyma, dvs behöver inte märkas alls om man inte vill; man måste ju här komma till rätt plats för att nästa bild ska kunna ge nån ledning om spårets fortsättning.
Vad som ska hända utefter spåret för övrigt är helt oberoende av det hittills sagda om själva spårläggningen. Där kan t.ex. finnas kontroller av olika slag, bemannade eller obemannade, och med uppgifter på olika teman som vanligt.

Att tänka på

Liknande spårning går att anordna i bebyggelse. Då kan speciella, eller ganska lättigenkäneliga byggnader eller skyltar fotograferas. På platsen kan då nästa bild finnas, eller kanske ett uppdrag.

Säkerhet

Den stora fördelen är att spåret är så gott som oförstörbart, dvs inga scouter behöver komma bort sig därför att någon, med eller utan avsikt, råkat sabba spåret.
Finns det dock risk att de går vilse så se till att någon i patrullen har telefonnummer till ledarna.