Reflektion/Andakt: MYRAN – Att vara annorlunda

Denna aktivitet innehåller ett kristet budskap och att du som är ledare själv behöver reflektera kring andakternas budskap innan de hålls för scouterna – eller vid behov göra om dem så att den passar din kårs scouter.

De går att läsa i vilken ordning man vill även om det är lämpligt att börja med ”Nya scoutkompisar” där patrullen Myran presenteras lite mer ordentligt och avsluta med ”Avsked”.Efter varje berättelse följer ett avsnitt som kallas för ”Samtal”. Tanken är att varje ledare ska kunna använda samtalsunderlaget på ett sådant sätt att det är anpassat för patrullen. Välj ut frågor och tankar så att det blir meningsfullt för scouterna.

Varför har du sneda ögon och svart hår? Du och din syster ser ju inte alls ut som eran mamma och pappa! Martin suckade. Tänk att man aldrig slapp de där frågorna. Det var på väg hem från skolan som några barn han inte kände så väl som hade frågat honom om varför han såg ut som han gjorde. Martin och hans lillasyster Katarina, som var fem år, var adopterade från Korea. Deras mamma och pappa hade inte svart, rakt hår och sneda bruna ögon som dem, utan var blonda och blåögda. Ändå var de ju Martins och Katarinas föräldrar.  En kväll när de hade ätit middag hade Martin berättat för sin pappa vad de andra barnen brukade fråga.

- Säg att det ska vara sneda ögon i år, hade pappa sagt med glimten i ögat, men Martin tyckte bara det lät dumt. Han tyckte inte om att vara annorlunda. Han ville se ut som de andra barnen på gården, han ville vara lik sin pappa och mamma. Men när han sa det till mamma så kramade hon om honom och sa att då skulle det ju inte vara hennes Martin som hon tyckte så mycket om. Det kändes skönt att mamma sa så även om Martin inte kunde låta bli att önska att han såg ut som alla andra.

På scouterna var de utomhus och lärde sig om olika eldar. Idag hade det kommit en ny tjej till scouterna och patrullen Myran. Hon hette Nike och var ganska lång och hade ljust hår. Hon hade flyttat in i ett hus inte långt från Martin och gick i en parallellklass till honom, Rikard och Ylva. Martin kunde inte riktigt känna igen sina patrullkompisar. Rikard pratade hela tiden och skrattade högt, Niklas sa nästan ingenting, Anna var också ganska tyst, men den som var mest konstig var Ylva. Hon som alltid var glad och pratig blev plötsligt sur och butter. Om Martin skulle vara ärlig så uppförde han sig också lite konstigt. Han var ganska lik Rikard och pratade och skrattade hela tiden.  Under scoutkvällen så hade alla scouterna samlats för att leka en lek. Den gick ut på att man två och två skulle kasta i kottar i en hink, den ena kastade och den andra fångade i hinken. Nike och Ylva hamnade ihop. Det visade sig att Nike och Ylva var riktigt bra på det. De jobbade på tillsammans och även om de inte vann så hade de riktigt roligt ihop.

På vägen hem var Ylva mer som vanligt men Martin och Rikard fortsatte flamsa och tramsa ända tills Ylva sa - Nu får ni väl ge er! Är ni kära i Nike, eller?! Då slutade killarna tvärt att prata och skratta och de stirrade surt på Ylva. 

-Var har du fått ditt namn ifrån Nike, sa Ylva. Jag har nog aldrig hört det innan.

- Ja du är ju inte direkt den första som frågar, suckade Nike. Jo, Nike var havets gudinna i Grekland för länge sedan. Min morfar var på sjön när han var ung och båten han jobbade på hette Nike. Han tyckte om namnet och pratade ofta om det. Mamma tyckte också om det och när jag föddes fick jag heta Nike. Men jag önskar att jag hette Johanna eller Maria eller något annat vanligt namn, och inte ett annorlunda, avslutade Nike med en suck.

- Nej, jag tycker det är fint, sa Martin. Det passar dig. - Tack, sa Nike och såg lite gladare ut. Lite längre fram skildes de åt och gick var och en till sitt. Martin funderade på det Nike hade berättat om att vilja ha ett annat namn och han visste precis vad hon menade.

Samtal

Att vara annorlunda är något som många är rädda för. Men vad är det som gör att någon är annorlunda? Vem är det egentligen som säger vad som är rätt och fel? Normalt och onormalt? Vanligt och annorlunda? Alla människor behöver känna att ”Du är du och du duger” för det finns något bra med alla. 

• Kan det vara bra att vara annorlunda?
• Varför är det bra att alla människor inte är likadana?
• Är ni lika varandra i patrullen?
• Vad är du bra på?

I Bibeln finns det flera ställen där det står att Gud bryr sig om oss, till och med älskar oss. I Psaltaren står det att Gud var med när vi blev till i våra mammors mage och att han inte slutar bry sig om oss vad vi än gör. (Ps 139) Det betyder att Gud vet vem du är och att han tycker om dig som du är. Han bryr sig inte om vad andra människor säger är inne eller ute, rätt eller fel, och han slutar inte älska dig.

Musikern Ingemar Olsson har skrivit en bra sång med en bra text:

Du vet väl om att du är värdefull, att du är älskad här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.


Gör en lista på alla patrullmedlemmarna och skriv en mening om varje scout om vad som är bra med honom/henne. Har man tid kan dela ut ett papper till varje scout som de sedan skriver sina namn på. Sedan skickar man runt papperna så varje scout skriver en positiv mening eller ett positivt ord om varandra.