Reflektion/Andakt: Myran – Nya scoutkompisar

Denna aktivitet innehåller ett kristet budskap och att du som är ledare själv behöver reflektera kring andakternas budskap innan de hålls för scouterna – eller vid behov göra om dem så att den passar din kårs scouter.

De går att läsa i vilken ordning man vill även om det är lämpligt att börja med ”Nya scoutkompisar” där patrullen Myran presenteras lite mer ordentligt och avsluta med ”Avsked”.Efter varje berättelse följer ett avsnitt som kallas för ”Samtal”. Tanken är att varje ledare ska kunna använda samtalsunderlaget på ett sådant sätt att det är anpassat för patrullen. Välj ut frågor och tankar så att det blir meningsfullt för scouterna.

Ylva stod andfådd innanför dörren i scoutlokalen. Hon och hennes mamma hade fått skynda sig för att inte komma försent till scouterna. Det var första gången och hon var lite nervös. Mamma hade lämnat henne vid ytterdörren med löfte om att vara där och möta henne när scouterna var slut. När hon tagit av sig skorna gick Ylva in i det stora rummet. Där var det uppställt bänkar och på dem satt det både barn och vuxna, en del av barnen hade en scouthalsduk på sig och några av de vuxna hade blågröna skjortor och halsdukar. Eftersom Ylva var sen satte hon sig längst bak.

- Hej och välkomna hit, sa plötsligt en röst lite längre in i rummet. Det var en lång tant som hade börjat prata.  De flesta andra som fanns i rummet tystnade, utom en grupp med barn längst fram som viskade och fnissade till lite. Sedan blev det tyst.

- Ja, alltså, välkomna hit allihop. Jag heter Helén och jag är ledare här. Eftersom det är första gången på terminen så tänkte jag berätta lite om vad vi gör här på scouterna för er som är nya. Ni som var med förra året behöver inte lyssna utan ni kan gå direkt ut i era patruller i era vanliga patrullrum. 

Hälften av barnen och flera av de vuxna började röra på sig och det steg ett sorl av skratt och prat som följde dem ut i de olika rummen. De som var kvar makade sig på plats på bänkarna och barnen kikade på varandra. Ylva kände igen flera stycken från skolan men en del ansikten var nya för henne och hon gissade att de gick på Den Andra Skolan. Plötsligt fick hon ögonkontakt med Martin och de log mot varandra. Martin och Ylva hade vuxit upp på samma gata och lekte ofta tillsammans efter skolan. De skulle gå tillsammans dit och hem hade deras mammor bestämt, men idag hade Martin varit hos sin mormor precis innan och därför hade Ylva fått gå själv.

Helén hade börjat prata igen och hon berättade om vad de gjorde på scouterna och att de skulle åka på hajk i slutet av våren och en massa andra roliga saker. Ylva lyssnade först koncentrerat men efter ett tag så började hon tänka mer och mer på annat och plötsligt märkte hon att alla barnen hade ställt sig upp och att Martin stod och ropade på henne. När hon kom fram till de andra förstod hon att de höll på att dela in sig i grupper, patruller, och hon gick och ställde sig jämte Martin.

- Jaha, då tror jag vi har fått ihop tre nya patruller. Helén log mot dem och skickade sedan in varje patrull i varsitt patrullrum tillsammans med deras nya ledare.

Ylvas och Martins patrull gick till ett av rummen. Där fanns det ett bord och några bänkar att sitta på. På väggarna hängde bilder, diplom och priser och i en hylla stod en uppstoppad räv.  Barnen satte sig på bänkarna och tittade sig omkring. Det var spännande och lite nervöst. Helén, som var Ylvas patrulls ena ledare berättade att de delade patrullrummet med några andra, äldre patruller som gick på scouterna en annan veckodag och att det var minnen och priser som deras patruller fått som fanns på väggarna. Den uppstoppade räven hade en speciell historia men den skulle Helén berätta en annan gång. Det var fem scouter i patrullen. De gick varvet runt och alla fick berätta vad de hette och var de bodde. Det var Martin, Rikard, Anna, Niklas och hon själv. Ylva gick i samma klass som Rikard och Martin medan de andra två barnen var nya för henne. Ledarna var Helén och Jesper. Jesper var yngre än Helén men hade en likadan skjorta som hon.  Resten av tiden pratade de om vad patrullen skulle heta och vad de skulle göra de närmsta gångerna.

- Det är viktigt att ni har på er kläder för att vara utomhus varje gång, även om det regnar, för vi kommer att vara ute så mycket vi kan, sa Helén innan de gick hem. Sedan fick de med sig en lapp med programmet för de närmsta gångerna och ledarnas namn och telefonnummer.

Utanför scoutlokalen stod Ylvas och Martins mammor och väntade på dem. På vägen hem gick Martin och Ylva tillsammans och pratade. 

- Jag hoppas att vi få använda knivar nästa gång, sa Ylva. Hon hade kommit att tänka på hur det hade varit när hennes storebror Oscar hade börjat scouterna och hur mallig han hade varit när han hade fått en egen kniv att använda på scouterna. Hon kunde inte riktigt komma ihåg när han hade fått den och hon misstänkte att han nog hade varit lite äldre än hon var nu, men hoppas kunde man ju alltid.

- Jag hoppas att vi ska få elda nästa gång, sa Martin. Kommer du ihåg valborgsmässoelden i våras. Det var en häftig eld tycker jag. Tänk om man fick elda så på scouterna. 

Ylva trodde inte de skulle få ha så stora eldar i scouterna men hon sa inget för hon ville inte göra Martin besviken.

- Jag tror det kommer bli kul på scouterna, sa hon bara.

Den kvällen låg hon och tänkte en stund innan hon skulle somna. Hon tänkte på scouterna, på de nya patrullkompisarna och på ledarna. Hon tyckte att alla verkade snälla även om Rikard och hon inte alltid var överens.  Hon såg fram emot nästa gång, kanske skulle hon få använda kniv då. Men även om de inte skulle få det så var hon säker på att hon skulle få roligt.

Samtal

Det är spännande att vara med om något för första gången. Det finns en del saker som är speciella med scouterna. Vi har en egen lag, scoutlagen, som talar om hur en scout är. Vi har en egen hälsning och kanske har ni ett speciellt rop. Om någon skulle fråga dig vad en scout är, vad skulle du svara då?

Hur kändes det att vara på scouterna för första gången? Vad hoppas du att du ska få vara med om? Var det något som var annorlunda mot vad du hade tänkt dig?

Vad har Gud med scouterna att göra? Jo, en hel del faktiskt. I scoutlagen står det om tron på Gud (en scout söker sin tro och respekterar andras). Dessutom så har vi en egen scoutbön och i den får vi be om Guds hjälp att vara bra  scouter.

Be scouterna fundera på vad de hoppas få vara med om på scouterna. Skriv en gemensam lista.