Reflektion/Andakt: Myran – Orättvisa

Denna aktivitet innehåller ett kristet budskap och att du som är ledare själv behöver reflektera kring andakternas budskap innan de hålls för scouterna – eller vid behov göra om dem så att den passar din kårs scouter.

De går att läsa i vilken ordning man vill även om det är lämpligt att börja med ”Nya scoutkompisar” där patrullen Myran presenteras lite mer ordentligt och avsluta med ”Avsked”.Efter varje berättelse följer ett avsnitt som kallas för ”Samtal”. Tanken är att varje ledare ska kunna använda samtalsunderlaget på ett sådant sätt att det är anpassat för patrullen. Välj ut frågor och tankar så att det blir meningsfullt för scouterna.

Du ska jämt bestämma! skrek Rikard

- Det gör jag inte alls, skrek Ylva tillbaka.

Alla tystnade och tittade på de två patrullmedlemmarna. Helén reste sig upp och sa med bestämd röst att nu får det räcka. Niklas suckade lite. Tänk att Ylva och Rikard aldrig kunde hålla sams.  Den här gången på scouterna höll de på att hitta på förslag på patrullnamn. Niklas satt och klurade, han tyckte det var rätt kul uppgift. Nu bråkade Ylva och Rikard igen och det var visst någonting om att hon försökte få Rikard att gilla hennes förslag, men han var fruktansvärt envis och ville inte ge med sig. Det berodde nog mest på att det var just Ylvas namnidé som gjorde att Rikard absolut inte ville att de skulle heta så. Han tävlade nämligen med Ylva om allt och även om han nog inte skulle erkänna det så skulle han vilja vara lite mer som hon, trodde Niklas.

- Martin, vad tycker du? Ylva hade vänt sig om och såg nu uppfodrande på Martin.

Niklas kunde se att han inte riktigt visste vad han skulle svara. 

- Nja, jag vet inte, försökte Martin, egentligen tycker jag nog mitt förslag är bättre. Martin hade föreslagit att patrullen skulle heta Idolerna men det hade Helén sagt att det blev det inte för nu var de på scouterna och där skulle patrullerna har namn efter något i naturen. Löjligt hade Martin tyckt och därmed hade han nog tappat intresset för att hitta på något namn till patrullen. Men nu stod alltså Ylva där och krävde av honom att få veta vad han tyckte om hennes förslag. Martin ryckte på axlarna.

- Mig kvittar det faktiskt, sa han till slut. Ylva såg surt på honom och sedan på Rikard.

- Jag struntar också i det då. Vi kan väl ta ditt fåniga namn.

Precis när Rikard var på väg att öppna mun så avbröt Helén diskussionen och sa att det var dags att samla ihop de förslag de kommit på. Alla lämnade in sina lappar. För att Helén skulle kunna hålla ordning på vem som hade skrivit förslagen så hade alla skrivit första bokstaven i sitt namn på baksidan på lappen. Niklas satt jämte Helén och såg på när hon sorterade lapparna. När hon hade läst upp förslagen på en lapp la hon ner den med baksidan upp. När de hunnit nästan varvet runt så sa plötsligt Anna:

- Kolla, om man lägger våra lappar i rätt ordning så står det MYRAN!

- Ja, du har rätt, sa Ylva. Det kan vi väl heta!

- Nej, sa Rikard, inte Myran. Ett mesigt namn tycker jag.

Niklas tittade på Anna och han tyckte det såg ut som att hon blev ledsen när Rikard sa det där med mesigt.

- Jaha, sa Helén. Men vi behöver inte diskutera det förslaget nu. Jag tycker att vi lägger till det som förslag så får vi helt enkelt rösta om det. Men först ska vi höra alla namnen.

När de hade läst upp alla förslagen så fick alla varsin ny lapp och på den fick de skriva de tre förslagen som de tyckte var bäst. Niklas tänkte noga och skrev sedan sina favoriter och lämnade lappen till Jesper. När alla hade lämnat in sina röster gick Jesper iväg för att räkna ihop. Under tiden så lekte de en lek. Ylva och Rikard fortsatte att småbråka trots att de andra bad dem sluta. Efter en stund kom Jesper tillbaka och berättade resultatet.

- Jo, det var ganska jämt mellan två av förslagen men till slut så vann Annas förslag, Myran.

- Va, skrek Rikard, det kan inte vara sant! Jag vill inte heta det! Då slutar jag!

- Äh, nu får du ge dig, sa Martin. Det är väl inte så noga. Jag tycker det är ett bra förslag.

Rikard satte sig ner och Niklas kunde se att han var besviken. Inte nog med att Myran hade vunnit utan dessutom, kanske mest, för att Martin hade hållit med Anna. Han kunde se hur Ylva vände sig mot Anna och tecknade för High Five vilket väl gjorde Rikards humör ännu sämre.

- OK, det var Helén som började prata igen. Då har vi bestämt att den här patrullen heter Myran. Då ska vi börja fundera på var vi ska få ha för patrullsymbol och till nästa gång så kan ni ju tänka på ett patrull rop.  Alla började prata i mun på varandra och snart var Ylva och Rikard inne i ännu en hetsig diskussion. 

- Ska jag vara en myra vill jag vara en pissmyra! skrek Rikard.

- Ja, det passar ju för du är… men mer hann Ylva inte säga förrän Helén ännu en gång sa ifrån, och den här gången var hon arg. 

- Nu räcker det! I en patrull ska man ta hand om varandra och lyssna på varandra – inte bråka om precis allting! Nu sätter ni två er ner och kan ni inte prata om detta på ett bra sätt så får ni vara tysta!

Ylva och Rikard satte sig ner på bänken och Niklas kunde se att de skämdes lite, men de var fortfarande arga på varandra och satt en lång stund och blängde surt, men plötsligt började Martin fnissa och både Rikard och Ylva sprack upp i var sitt frustande skratt och snart skrattade allihop.

- Pissmyra! skrattade Martin. Den var bra! Va, Pissmyra!

- Ja, men hur ser en sådan ut? sa Niklas. Vi måste ju ha en symbol.

Nu pratade alla i mun på varandra igen och efter att ha diskuterat en lång stund så bestämde de sig för att ha en röd myra med hjälm som symbol för patrullen. Hjälmen kom till efter det att Niklas hade föreslagit att de kunde vara en slags soldatmyra. Helén var först tveksam men de hade lyckats övertala henne. Det fanns ju faktiskt soldatmyror i en myrstack, och den finns ju i naturen.

Samtal

Det går inte alltid att vara helt rättvis. Det är inte rättvist att några få ska bestämma. Men det är heller inte rättvist att tvinga någon att, mot sin vilja, göra som alla andra vill. Ibland kanske man måste kompromissa och gå halva vägen var och ibland så måste en bestämma över alla andra. 

Har du varit med om något som du tycker var orättvist? Hur kändes det att inte få göra som man själv vill? Finns det tillfällen då det är bra att bara en bestämmer? Finns det tillfällen då det är helt fel att bara en bestämmer?

”Att vara rättvis är att vara orättvis” Vad menar man med det tror du?

I Bibeln finns en regel som kallas den gyllene regeln: ”Allt som ni vill att andra ska göra för er, det ska ni göra för dem”. Det är en bra regel om man använder den på rätt sätt. Hur skulle du vilja att dina patrullkompisar var mot dig på scouterna?  Är du sådan själv?

Vilka regler ska ni ha i er patrull? Skriv en lista och sätt upp på väggen i er scoutlokal så ni inte glömmer bort dem.